Boken är från 1967 och omfattar 209 s
Huvudpersoner: Agneta, Mikael, Blip, Dia
”En regnig oktoberdag gör syskonen Wessman en egendomlig upptäckt – ett äggformat rymdskepp har landat på deras gömställe. Ombord finns två rymdgäster som märkligt nog talar svenska. De påstår sig kommit hit för att lära känna vår planet bättre, men i rymdskeppet finns något de till varje pris vill dölja.”
*
Wernströms sjutton punkter som han alltid återkommer till:
| 1. Sprida hat mot ”överklassen” | 61,62,109,110,196,198,199,200,202, |
| 2. Allt är dåligt+ miljötänk+ antiteknologi | 33,35,43,47,48,61,62,71,72,78,106(TV),109,110,113,114,k,194,196,198,199,200,207 |
| 3. Verkligheten är social konstruktion | 38,51,59,61,72,),92f(ompengar),106,110,196,199, |
| 4. Kulturprojekt | 78,87,88,89,95,122,145,146, |
| 5. Sexualfixering | 15,57,157,165,178, |
| 6. Alkohol=problem | 80,83,91,178,181, |
| 7. Löjliga namn | 19,86 (ordet neger),104 (neger),164n, |
| 8. Anti-amerikanism | 136,143,144,199,200, |
| 10. Anti-religion | 43,72,99,156,199,207 |
| 11. Kritik mot skola | 9,57,178,207, |
| 13. Sven Wernströms egen moral | 22,120,133,150,199,204,207, |
| 15. Luckor och inga svar, | 200,201 |
| 17. Backlash | 33,199 |
Boken innehåller anakronistiska kommentarer i stil med ”Vi har inga negrer, därför har vi inget negerproblem” (199). Vilket för övrigt påminner om den store Tage Erlander som sade något liknande:
”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden” (Källa: Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år 1965, första kammaren, volym 1, 1965, s 60.)
I boken tar Wernström även upp att Sverige är ett konfliktfritt samhälle (103). Vilket var sant innan massinvandringen.
Ett scenario utspelas på en söderhavsö, ”En plats där det finns gott om mat men där det egentligen inte finns något att äta och slåss om” (201). Dvs en förutsättning i diskussionen, att alla har nog av allt. Klart man kan skapa utopier med sådana förutsättningar i scenariot. Det gör han även i sin bok från 2012, Tusen år efteråt.
Senare kommer en av Wernströms oändliga förutsägelser. De har visat sig felaktiga allihopa: ”Något kommer att hända ganska snart” (202). Wernström avser en revolution eller omfördelning. Det var 1967. Detta skrivs 2018 och det har inte hänt något än…….
Inkonsekvenser i boken är bland annat om mening och slump i tillvaron (26); teknologi sid 130ff; biologi 178; handel 199; begåvning 201; tandläkare 202; datorer samt Syfte-mening-avsikt 192; förutsättningar i diskussionen 197; varmt och gott klimat 201, 115 uniform,116,145,146, 174 ädle vilden, 179 naturromantik, 78 (kvinna missbelåten med sig själv, sin kropp och lön), 165 dans endast pojke-flicka, 178 lärare flirta med elev,
Denne boken ble oversatt til norsk («Reise på en ukjent planet») i 1971. Jeg leste den en gang rundt 1980, da jeg selv var ca. ti år gammel. Wernstöms bok ble også gjort til et norsk hørespill i 1973.
Uansett … når jeg nå leser denne boken igjen som voksen, er det med blandede følelser. Det er noen gode ideer og interessante passasjer, men det er forferdelig tydelig at dette i all hovedsak er Wernström som skamløst predikerer sitt politiske budskap om hvor urettferdig fordeling det er på jorden. Sci-fi-formatet er lite mer enn et agn som skal gjøre barn og unge interesserte.
To svenske ungdommer, Mikael og Agneta, kommer altså i kontakt med noen menneskelignende vesener fra en annen planet. De har et eggformet romskip. De to utenomjordiske har ingen navn, men ungdommene finner på å kalle dem Blip og Dia. Beleilig nok har de lært seg svensk og en rekke andre jordiske språk. Uten noen veldig opplagt grunn får Mikael og Agneta bli med Blip og Dia på turer til forskjellige land i det tropiske beltet (det er tydelig at vi blant annet er i Sør-Afrika, India og Vietnam, selv om ingen navn blir nevnt). Dette er Wernstöms påskudd for å utbrodere hvor ille og urettferdig det er i disse landene, for å bevisstgjøre unge lesere om urettferdigheten i verden. For voksne lesere er det ikke vanskelig å lese mellom linjene at «løsningen» burde være en eller annen slags sosialistisk omveltning.
Når Wernström en sjelden gang må konstruere litt plot som ikke bare handler om politisk propaganda, kommer det ikke alltid heldig ut. Den siste «spennende konflikten» virker særdeles oppkonstruert. Mikael oppdager at Blip og Dia har samlet dyr fra jorden for å ta dem med seg til sin egen planet. Omsider blir det klart at Blip og Dias folk ikke BARE er vise og kloke, men at de en gang i fortiden hadde kommet i skade for å utrydde nesten alle dyrearter på sin planet! Hensikten med ferden er å samle inn dyrearter fra jorden som skal gjenopprette den økologiske balansen på deres egen planet.
Selv om Blip og Dia skal reise innen en time, er Blip bekymret for at Mikael og Agneta nå vil avsløre «tjuveriet» for jordiske myndigheter, som da kan sprenge romskipet med kjernefysiske våpen! Blip tror tydeligvis at et par tilfeldige ungdommer innen én time kan få kontakt med landets høyeste politiske og militære ledere, overbevise disse lederne om at de har møtt vesener fra en annen planet, og at jordiske myndigheter deretter vil anse «tjuveri» av noen hundre ville dyr som en så fryktelig forbrytelse at de setter inn et storstilt angrep med kjernefysiske våpen (som Sverige ikke har uansett!)
Alt dette skulle Mikael og Agneta klare å få i stand på under seksti minutter … Kanskje Blip burde ha undersøkt de sosiale forholdene på jorden litt nærmere, eller kanskje Wernstöm burde ha tenkt ut et mer plausibelt plot. Heldigvis klarer Mikael å overbevise Blip om at han har overfortolket det jordiske konseptet om eiendomsrett, og at menneskene ikke vil gå til storangrep selv om Blip og Dia har «stjålet» noen ville dyr fra vår planet.
Mot slutten av boken er det uansett på tide med Blips store moralsk-politiske tale om urettferdigheten på jorden, som angivelig enten må ende med opprør eller en radikal global omfordeling der rike land skal dele med de fattige. Ansvaret blir plassert entydig hos de rike og utviklede landene. 50+ år senere har det hendt betydelig utvikling, men nøkkelen var først og fremst bedre styre i utviklingslandene selv, med respekt for grunnleggende rettigheter og en fornuftig økonomisk politikk. At løsningen i første rekke måtte komme fra utviklingslandene selv (og ikke bare i form at et «opprør» mot Vesten) er imidlertid noe Blip/Wernström ikke kan tenke seg. Det er opp til «de rike landene» å skape en bedre verden, og de fattige landene er simpelthen «ofre» for Vestens imperialisme og kapitalistiske ondskap.
Blip sier at selv romskipets dator lyder «opprørt» når den forsøker å kalkulere jordens fryktelige fremtid. Blip forutsier at jordens befolkning vil bli fordoblet på 30 år, at matproduksjonen ikke øker i samme takt, og at om bare ti år vil det være knapphet på mat (mener han på hele planeten?)
Historiens nåtid er 1967 (en bok trykt i 1961 sies et sted å være seks år gammel). Men det var neppe noen særskilt voldsomme hungerskatastrofer i verden innen 1977, og verdens befolkning ble IKKE fordoblet på tretti år fra 1967. Det var da 3 465 000 000 mennesker på jorden. I 1997 hadde tallet kun økt til 5 879 000 000.
Selv etter 40 år fra 1967 var tallet ikke helt fordoblet; i 2007 var vi 6 683 000 000. Først i 2010 var verdens befolkning fordoblet i forhold til 1967, og uansett hva Blip forutsa, HAR matvareproduksjonen økt langt mer enn mange «eksperter» så for seg på 1960-tallet. Nitti prosent av verdens befolkning regnes ikke som underernært.
Blip og Dias dator kunne nok trenge litt oppgradering. Vi får håpe at datoren som gjorde slike alvorlige feil da den regnet ut jordens fremtid, likevel klarte å føre Blip og Dia trygt tilbake til sin egen planet.