Utgiven på Gidlunds förlag 1982, 210 sidor. Handlar om en dag i en fjortonårings liv i en skola. Den utspelar sig under en lektionstimme, och ”Svempa” (check. Samma mönster i varje bok: punkt 7, Löjliga namn) sitter och drömmer sig bort. På Wernströms egen blogg tar han upp den ende läraren vars lektioner är intressanta för Svempa, den vänsterinriktade Anders (länk).

”Svempa” eller snarare Wernström förnekar inte sin sexfixering (check: punkt 5): När han sitter och dagdrömmer tänker han på hur folk förr pippade på bord (9), har sexfantasier om att bli förförd av den kvinnliga lärarinnan (12) och mer kommer på sida (13) och (14).

Teknikskräcken hos Wernström lyser igenom i följande:

”Nittionio procent av vår tid på jorden har vi varit stenåldersmänniskor…. Vi är stenåldersmänniskor som skall handskas med datorer, förintelsevapen och kärnkraft” (54)

Och sedan mer sex (57ff). I samband med den överdrivna sexualiteten passar Wernström på att sprida hat mot överklassen (check: punkt 1). Det återkommande draget hos Wernström är att dålig sexualitet kopplas alltid ihop med de rika och mäktiga.

Hos ”fint folk på medeltiden” som utöver att nämnas i samband med våldtäkt, var det tydligen vanligt att begå incest. Wernström exemplifierar detta med den okända familjen Borgia. Wernström tar även upp Gustav III som tydligen

”hade ihop det med pojkar istället. När drottningen skulle göras med barn fick han ta hjälp av en hovstallmästare. Överheten har alltid levat som svin”.

Homofobi hos Wernström var vanligt hos kommunister långt in på sjuttiotalet. Wernström upprepar sig själv, han berättar samma sak, med exakt samma ord, om Gustav III i Trälarnas vapen:

”Han var inte intresserad av kvinnor och hade inga barn eftersom han, som han sa, inte kunnat hitta något hål i drottningen. Istället hade hans hovstallmästare fått göra drottningen med barn så att landet skulle få en arvprins. Kungen höll ett dyrbart hov, där han gärna umgicks med vackra pojkar… Folket såg på utan att förvånas. Ingen väntade sig längre att få se en normal människa på en kungatron”(100).

Wernström nämner medeltidsmyten om Jus primae noctis, eller droit de cuissage, att ”vanligt folk” fick ge bruden till godsherren på bröllopsnatten. (check 1: Sprida hat mot ”överklassen”).

Jus primae noctis är en av de gamla avslöjade myterna om medeltiden som uppfanns långt senare för att framställa medeltiden som dålig och den egna tidsperioden som överlägsen. Inga bevis eller belägg existerar för att denna tradition någonsin funnits. Myten har blivit avslöjad av Alain Boreau, och även Paul-Eric Blanrues förord till Boreaus bok. Men Wernström är mindre intresserad av bevis och mer om att få barnen, läsarna, att må dåligt.

Sedan är det dags för översexualisering och hat mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Wernström berättar att Peterskyrkan i Rom arbetades ihop av prostituerade (check: punkt 10, antireligion) Att kristendomens kyrkor är de rikas kontrollverk, (check: punkt 1 och 12, upprepning, ty i boken Gud makt och pengar 1984, berättar Wernström samma sak).

”kristendomen. Det verkar ju vara därifrån som sexfientligheten kommer” (61)

Det var sextokiga präster som skapar häxhysterin på 1600-talet, förklarar Wernström (85), (check 5 och 10, sexfixering och antireligion). I ärlighetens namn är det ganska korrekt. Det finns andra exempel på sexualfientliga religioner och läror, och det finns även samhällen där sex uppfattats på ett annat sätt än med tolerans, men kyrkofadern Augustinus från 400-talet är helt klart en av dem som starkast påverkat den västerländska uppfattningen om sexualiteten i negativ riktning.

Ur absolut inget sammanhang tas upp att

”I El Salvador styckas barnen med bajonetter av USA-utbildade trupper” (64)

Check punkt 8, antiamerikanism. USA-fixeringen hos Wernström är närmast psykotisk.

I en drömsekvens återfinns 1600-tals drottningen Kristina av Sverige (71); hon tafsar obehagligt på alla unga män, och är dessutom lesbisk. Vilket innebär mer homofobi hos Wernström. Homohat har ingen större plats i dagens vänster, men hos Wernström lever den kvar. Samma anklagelser, åter med exakt samma ord, avsedda att skapa äckel och avsky inför drottningen finns med i Trälarnas uppror där Wernström tar upp drottning Kristinas lyxliv med röveri, promiskuitet, lesbianism, djurhetsning och slöseri:

”Inget av detta väckte förvåning. Folket har alltid vetat att överklassen lever som svin.” (243)

I själva verket har sakkunniga historiker givit en betydligt riktigare bild. Peter Englund (se även här):

http://www.peterenglund.com/silvermasken.htm
http://www.ne.se/rep/kristina-manligt-skildrad-drottning
http://www.popularhistoria.se/artiklar/drottning-kristina-visionar-i-nytt-ljus/
http://www.alltomhistoria.se/artiklar/drottning-kristinas-abdikation/

Men äkta historiker söker sanningen. De skriver inte i avsikt att skapa hat och förakt. Finlands störste regissör Mika Karusmäki har gjort en film om drottning Kristina, vilken

”målar ett porträtt av Sveriges strålande, extravaganta Kristina, drottning från sex år, som kämpar mot de konservativa krafterna som motsätter sig hennes idéer att modernisera Sverige och som inte har någon tolerans för hennes uppvaknande sexualitet”

Den enda vettiga människan i Svempas skola är samhällskunskapsläraren Anders – som vanligt kan tilläggas. Det är alltid de lärare som sysslar med kultur eller samhällskunskap som är OK. Alla andra på skolorna, matematiklärare eller biologilärare, framställs alltid som dåliga, om de överhuvudtaget nämns. Gymnastiklärare tex finns inte alls.  Orsaken  är att de inte berättar om marxism för barnen. Samhällskunskapsläraren upprepar ett mantra som återkommer i flera av Wernströms böcker:

”Fattiga får inte stjäla från rika, då kallas det inbrott och stöld och är förbjudet i lagen. Men rika får stjäla från fattiga, då kallas det prishöjning och är tillåtet i lagen” (96)

Det är den här sortens kommentarer som gör Wernström farlig för barn. Han uppvisar en otroligt naiv syn på ekonomi, juridik och kriminalitet. Det är dåligt att ge sådant här till barn.

Det faktum att Wernström upprepar exakt dessa ord vid många tillfällen i flera böcker gör att man inser att han har något att dölja. Varför skulle han annars säga samma sak om och om igen?

Ett annat faktum är att de allra flesta som blir utsatta för brott är just fattiga. Tjuvar och kriminella går inte in i välbevakade lyxvillor, de bryter sig in hos vindar och källare hos vanliga Svenssons. En betydligt sundare moral är att en hederlig anständig arbetare har mer gemensamt med en hederlig anständig arbetsgivare än med en vidrig pistolviftande våldtäktsbenägen knarklangare, som ju dessutom idag oftast är av invandrar-ras. Men det tar Wernström aldrig upp. I stället är hans syfte att manipulera och förfalska.

Dessutom är åsikten en inkonsekvens, för två sidor tidigare har han berättat om hur den tioåriga systern samlar vagnar vid varuhuset för tre kronor i timmen,

”Så utnyttjar Tempo barnarbete” (95) och ”Det barn som försöker ta från henne, slår hon rakt i ansiktet med en hård knytnäve”.

Efter sin syn på kriminalitet och ekonomi återvänder Wernström till säker mark: kulturen (check: punkt 4). Han slår fast hur bra det är med läsande (98, 115), och berättar om hur barnen sätter upp en teaterpjäs (128). Han lägger in en förutsättning i diskussion, att huvudpersonen Svempa har läshuvud. Han anser sig dessutom klyftigare än sina kompisar pga. läsandet. Ett elitistiskt drag hos Wernström, men föralldel, han är ju kommunist och de som läst mest om samhällets ”strukturer” är ju de som skall styra enligt denna lära. Vi kan även slå fast check: punkt 12, upprepning; alla Wernströms huvudpersoner i ung ålder har gott läshuvud. Precis som Wernström själv när han var barn (länk)

Wernström återvänder till en historisk återblick. I ett klassrum berättas om depressionen på trettiotalet, men läraren berättade inte

”varför det var kris och svält och arbetslöshet i världen” (129)

Check: punkt 12; upprepning. Wernström upprepar exakt samma mening i boken Gud makt och pengar från 1984 (93) och han tar upp sin egen förklaring på depressionen i boken Trälarnas fruktan (21).

På trettiotalet var det illa, och i nutid – 1982 – är det ”kris och arbetslöshet” (143) låter Wernström hälsa genom samhällskunskapsläraren.

? Kris och arbetslöshet. Arbetslösheten torde väl ha varit runt 1-2 % på den tiden. Och någon kris syntes inte till. Jag var med. Fram till 1993 fanns det inga kriser överhuvudtaget; det fanns ingen arbetslöshet. Det fanns massor med företag som nära nog slogs om arbetskraften. När Wernström sågat dåtid och nutid tar han upp framtiden:

”Något har gått förlorat. Folk kämpar inte längre. Folk tror inte på framtiden” (145)

Exakt samma kommentar finns i Den underbara resan och i Trälarnas framtid (158). Inget har någonsin visat sig stämma.

Efter att ha talat om historien är det dags för geografi. Wernström berättar om Kuba och tar direkt upp sitt USA hat (150) (check: punkt 8, antiamerikanism), genom att ta upp sexualiserat våld (check: punkt 5, sexualfixering):

”Före revolutionen tvingades flickor… prostituera sig… När arbetslösheten satte in varje år tvingades de… ligga med fulla och äckliga USA-turister på barer och kasinon för att skaffa mat åt föräldrar och småsyskon” (158)

Här kan man ta upp kommentaren hos Wernström från 2012 om en av hans få bra böcker, Upproret från 1968. Den är en hyllning till den kubanska revolutionen och Wernström inser på gamla dagar att ”min kanske bästa bok är förvandlad till historisk nostalgi” (länk) eftersom revolutionen har gått åt pipan, allt kommunisterna försökte uppnå har gått fel, hela samhällsexperimentet har gått i stöpet.

Då och då tar Wernström upp sin egen moral. I den här boken genom att tala om betygen på Kubanska skolor:

”Det där med betygen är ett problem. Alla vill ju vara bäst. Men samtidigt är vi ju alla ansvariga för varandra. Om någon inte klarar sig så bra måste vi ju diskutera det och se vad vi kan göra. Vi kan ju inte bara sitta och se en kamrat komma efter hur mycket som helst” (159)

Som vanligt tar Wernström upp ett problem i sin världsåskådning, utan att ha några lösningar. Det enda svar han har på ett problem är att då måste man ”diskutera det”. (Check: punkt 15, inga svar). I citatet ser vi Sven Wernströms socialistiska slavmoral: att de svaga har rätt att åka snålskjuts på de starka. Underförstått är att ”god” är att satsa alla resurser på de oförtjänta (Check: punkt 13, Sven Wernströms egen moral).

Ett vanligt förekommande scenario i hans böcker är ensamstående tonårsföräldrar (tex i Mannen utan ansikte ). I Äventyraren frågar Svempa sin mor vem som är hans far:

”du vet väl att det biologiska arvet inte har någon betydelse. Det ger bara hårfärg och ögonfärg. Vem man sen blir, det beror på vilka man växer opp med” (167)

Moralen kommer ur föreställningen om verkligheten som social konstruktion (check: punkt 3). Det Wernström beskriver är 68-generationens moral. Det är i själva verket moralen hos människor som inte vill ta hänsyn till konsekvensen av sina handlingar. Människor i väst som introducerade dessa idéer sade att de slog sig fria från konventioner, men egentligen ville de bara undvika ansvar. Det var i och med den som det blev ekonomiskt möjligt och socialt godtagbart med det ensamstående hushållet. Konsekvenserna lever vi med idag; den amerikanske sociologen Charles Murray, författare till The Bell Curve, säger:

– Den värsta konsekvensen av 60-talets sociala program var utan tvekan splittrandet av den svarta innerstadsfamiljen. Alla andra problem – kriminalitet, arbetslöshet, avhopp från skolan – går att härleda från att det plötsligt blev socialt accepterat och ekonomiskt gångbart att uppfostra barn utan fäder.

Murray är en man som vet (länk), till skillnad från Wernström. Dessutom säger Wernström emot sig själv, om det är så oviktigt vem som är far till vem, varför är det då så jätteviktigt för Wernström att skriva om hur de rika och mäktiga att hela tiden våldtar arbetarklassflickor i så många böcker? Det borde ju vara av underordnad betydelse. Det viktiga är ju ändå bara uppfostran. Det borde inte spela någon roll i exemplet ovan, myten om Jus primae noctis, vem som avlar barn, så varför är det så viktigt för Wernström att hela tiden väcka hat och avsky för de ”rika och mäktiga” och berätta att de ger sig på de fattigas och maktlösas kvinnor? (se Trälarna för en fullständig lista över sexualiserat våld i bokserien)

För att återkomma till sex, så tar Wernström upp en av sina mest otäcka sidor, pedofilin: Han berättar att hos vissa folk på Nya Guinea

”masturberar kvinnorna genom att sitta på sin högra fot och gnida sig mot hälen, vilket de lär sig redan i sexårsåldern”(176)

Inte ens sexåringar är fredade för Wernström.