Sven Wernström gör det igen, nu slår han till med lilla boken Tusen år efteråt, Murbruk förlag 2012. En lite 80-sidig sak. Handlingen är en postapokalyptisk skröna som utspelar sig i en sönderbombad framtid, ”med en kritisk syn på vår tid”. Gefle dagblad skriver såhär, och Arbetarbladet här. Själv skriver han på sin blogg.
Min analys och invändningar visar att Sven Wernströms kännetecken, de sjutton punkterna, återkommer på nästan varje sida. Det är exakt samma upprepningar som alltid. Det enda intressanta med boken är en
som heter duga, mer om det senare.
Det börjar med ett scenario där en familj överlevare flyttar in i en ruin. Fadern är elektriker som fixade solceller. Check punkt 9: miljötänk; sol är bra, kärnkraft mm dåligt; primitivt leverne bra, nära naturen bra, teknologi i övrigt dåligt. Det finns fler miljövänliga förutsättningar i diskussionen, tex att man bara har batterier effektiva nog att driva bilar (25). De liksom bara finns där, så att bensinmotorer behövs inte.
Sonen arbetar som lärare. Check punkt 4: lärare, alltid utspelas allting bland lärare och skolmiljö. Upprepning av samma scenario i snart sagt varje bok. Sonen håller lektion där man hittar helikopter. Den har enligt Wernström skapats av
”stormakten på andra sidan Atlanten. Den som…. producerat krigsmaskiner som den här helikoptern och ännu värre saker. Som kärnvapen” (10)
Check punkt 8: USA-hat. Total fixering vid USA, en besatthet att slänga in Amerikahat oavsett sammanhang. Samt teknologihatet och att alltid se verkligheten ur ett negativt perspektiv. Vi vanliga människor ser en helikopter och tänker ”Åh, vad bra att det finns helikoptrar. Då kan sjöräddningen snabbt och lätt rädda folk. Åh, vad bra att man kan flytta saker med en så fin uppfinning som helikoptern”. Skulle vi i en postapokalyptisk framtid se resterna av en helikopter skulle vi förundras över hur fantastiskt samhället en gång varit som kunnat skapa den sortens maskiner och vi skulle länga efter att ha egna, men Wernström kan bara tänka i hat, bara se allting negativt.
Lektionen fortsätter med att berätta om rymdturism, vilken existerade
”För att de som ägde företaget skulle tjäna pengar och bli rikare” (12)
Check punkt 2: anti-marknadsekonomi och moralisk indignation mot förtjänst. Hat mot de som äger. Trots att det i verkligheten handlar om en affärstransaktion där två parter blir nöjda. Poängen hos Wernström är: det är fel att tjäna pengar. En avsikt var att hämta ”viktiga metaller” från asteroider. Nu cirkulerar det ”skräp” runt jorden som ”ibland ramlar ner”. Check punkt 2 och 9: teknologihat. Ingen föreställning hos SW vad som skulle hänt om man faktiskt hittat och hämtat hem dessa metaller. Eller hur man skall kunna vinna något om man inte satsar något.
”Solen lyste lika starkt då som nu, men människorna tog fram sin elektricitet med kärnkraft därför att kapitalisterna tjänade mer på det”
Check punkt 2 och 9: teknologihat, hat mot överklass, hat mot profitmotiv och konspirationstänkande. Föreställningen att människan, den vanliga människan (trots att de är arbetarklassen, den enligt marxismen av försynen utvalda gruppen att frälsa världen och uppfylla en historiskt oundviklig mission) är lätt att lura, och att de är lurade av abstraktionen ”kapitalisterna”. Vilket ger en check punkt 12: upprepning, eftersom samma nedlåtande syn på arbetarna finns i boken Trälarnas fruktan, som utspelar sig på trettiotalet och som visar hur lätt arbetarna lät lura sig av nazismen.
En sak Wernström inte tar upp är hur många solceller som krävs för att ersätta ett kärnkraftverk, eller för den delen hur få soltimmar vi har i Sverige. Istället lägger han in en förutsättning i diskussionen: att scenariot utspelar sig i en paradislik miljö med massor av sol och vackert väder: Klimatet är varmt, ingen is eller snö (55). För att få scenariot att gå ihop slänger Wernström in en förutsättning i diskussion så att det inte behövs expertkunskaper för isolering eller liknande. Skulle de behövas måste ju Wernström förklara varför experter skall ha högre lön än övriga. Check: punkt 12, upprepning, för exakt samma scenario finns i fråga om söderhavsö i Resa på okänd planet från 1967.
”kapitalisterna”, som för övrigt ”var skurkar som tänkte på sig själva och struntade i hur det gick för samhället och vanligt folk. -Kapitalisterna styrde över massmedia och försökte inbilla samhället att det gick att slutförvara kärnkraftverkens radioaktiva avfall”
Check punkt 1: hat mot överklassen pga. deras moraliska depravering; punkt 9: miljöomsorg; punkt 16, inkonsekvent teknologihat; punkt 14: konspirationsteori om massmedia. Skulle vara intressant om man faktiskt skapar en neutralisering av strålningen från kärnkraftsavfallet under Wernströms livstid.
En kvinnlig elev instämmer i lärarens lektion, vilket får en annan att utropa
”Vafanurå!… Du bara berömmer den där fittan hela tiden”
Det vulgära språket är ett nutida fenomen för Wernström, men så var det inte förr. På sextiotalet skulle Wernström snarare skrivit ”Järnspikar också! Du bara berömmer den där tösabiten hela tiden”, eller liknande. Liksom i det övriga samhället har språkbruket i Wernströms böcker försämrats och vulgariserats. Det var inte alltför många år sedan som ett sådan skrivsätt var otänkbart i en vanlig bok. Idag skriks liknande vulgariteter ut i varje klassrum, i domstolsförhandlingar och även mitt ute på gatorna, företrädesvis av invandrare som inte vet att uppföra sig på svenskt vis.
Läraren Bori har inget emot vulgära okvädningar eller den sexistiska undertonen i kommentaren, han konstaterar istället att den som klagade använde sig av orden ”fan”, en
”förvetenskaplig begreppsvärld… vidskepelse”
Check punkt 10: antireligion. Intressant är likgiltigheten inför den uppenbara sexismen i kommentaren. Wernström visar sitt totala ointresse för sexuella trakasserier. Men det är klart, finns inte ”kapitalismen” så försvinner ju alla andra problem automatiskt enligt den pseudovetenskapliga läran marxismen.
”Bori var stans populäraste lärare… men han fick bara ta emot tolv elever”, ”Så var det bestämt” (14)
Wernström visar sin egen moral, att han är mot profitmotivet och för jämlikhet. Check punkt13. Samt check punkt 15: inga svar. Bestämt av vem? Wernström ger inget svar på vad som händer om Bori beslutar sig för att ta emot fler elever ändå. Eller det faktum att det inte finns incitament för att vara bra om alla måste vara exakt likadana. Vem och hur har det ”bestäms” att läraren bara får ha tolv elever? Inga svar.
Boken visar en total oförmåga från Wernström att fatta, inte bara hur marknadsekonomi fungerar, utan även hur människans natur fungerar. Om man är mer populär än andra, eller bättre än andra på det man gör, då tar man naturligtvis mer betalt för sina tjänster. Det finns ingen som inte skulle göra det, men Wernström begriper ingenting. Hans moral om pro-jämlikhet förblindar honom och en total orealism genomsyrar hela boken.
Några elever var
”föräldralösa men tagits omhand av kamraters föräldrar… Deras medborgarlön skickades automatiskt till det hem där de bodde”
Check punkt 15: Luckor och inga svar. Wernström slänger in förutsättningar i diskussionen, om man tagit bort privat ägande så vips försvinner alla problem. De föräldralösa bara ”tas om hand”. Ingen byråkrati eller socialtjänst behövs. Vad händer om resurserna till de föräldralösa tar slut? Varifrån kommer förresten medborgarlönen? Distribuerad av vem? Det är massor med luckor i berättelsen. Den här boken är helt enkelt dålig. Och inte bara dålig, utan sinnessjukt löjlig. Wernström har tappat all mojo.
Läraren Bori berättade om
”något mycket egendomligt som kallades äganderätt. Man kunde avgränsa en bit mark och säga ”den är min” och sen kunde ingen annan komma dit och bygga eller odla där”. Till slut ”var hela landet uppstyckat… De flesta människor blev utan”. De som ägde ville inte arbeta. ”- Dom som inte ägde fick arbeta åt dom som ägde.. så att dom kunde hålla sig levande… Medan dom som ägde fick hur mycket som helst utan att göra någonting. Kan ni tänka er något så galet?”. Efter kriget utplånades de flesta människorna så ”det inte blev så många kvar att ägandet var nånting att bråka om. Då var det ju bara att gå ut och sätta spaden i jorden var man ville och odla.. eller bygga nåt nytt” (14)
Check punkt15: ännu mer luckor och inkonsekvenser och en ny förutsättning i diskussionen, att det helt enkelt bara finns tillräckligt åt alla. Man kan jämföra med situationen för huvudpersonerna i Wernströms bok De hemligas ö, eller Resa på en okänd planet. Även där har Wernström med sina brasklappar, check punkt 12, upprepning. Det faktum att äganderätt är en självklarhet i alla kulturer, alla historiska perioder och på alla platser på jordklotet (med undantag av Inka-riket) uppfattar Wernström som ”mycket egendomligt”.
När man skall bygga ett hus krävs expertkunskaper. Det krävs säkerhet. Inte bara för el och liknande, utan även att marken är hållfast, att väggarna bär, att golvet håller etc. Det krävs vinterisolering och att avloppet fungera, osv. Allt detta rycker Wernström på axlarna åt. Dessutom underlåter Wernström att berätta det faktum att det krävs verktyg och redskap för att bygga hus; samt material att bygga med, trä, sten, tegel och annat. Var kommer material och verktyg ifrån? Vad händer om de tar slut eller blir bristvara? Vem tillverkar tegel och betong i Wernströms scenario?
Samma sak gäller odlingen. Den mat vi äter är framodlad tack vare generationers samlade erfarenheter och modifierad genom sakkunskap och utbildning.
Odling måste finnas i Wernströms utopi, även om han bekvämt nog utesluter den i berättelsen. Han berättar inte var maten kommer ifrån. Istället uppfattar han det som så att de som kommer med nya odlingsidéer vilka ger mer mat åt alla och de som slitit för att få större äpplen eller mer avkastning, inte skall få mer än någon annan. Och var finns resten av expertkunskaperna i Wernströms utopi? Var finns tandläkare, kirurger, arkitekter och andra med kunskaper som tar år att tillgodogöra sig? Det verkar inte som om någon i hans Utopia någonsin blir sjuk.
Mer av vulgärt språk kommer på sida 15, och vi får veta att de överlevande använder adelskalendrar och biblar som toalettpapper. Check punkt 1: De kunde använt telefonkataloger eller protokoll, men Wernström tar chansen att visa på sitt psykotiska hat mot överklass och sin antireligiositet, check: punkt 10. Just det faktum att han tar upp denna sorts fula elakheter visar bara på hur låg han är som människa. Sanningen är förstås att det inte finns någon möjlighet att papper utan förvaring kan överleva i tusen år, varför det inte kan finnas adelskalendrar eller biblar kvar, såtillvida de inte bevarats. Och om de bevarats skulle de knappast användas som toalettpapper. De skulle vårdas som reliker. Men Wernström kan inte missa en chans att spy galla över vad han tycker är dåligt.
Lektionerna fortsätter med att berätta om hur uselt allt var för tusen år sedan, då fanns det bland annat något som hette tobak som
”kunde suga upp gifter och tungmetaller ur jorden”, besprutad med gifter, som skadade arbetarna, ”av vilka många var barn”.
Check punkt 1 och 9: miljöomsorg och sprida hat mot ”överklassen” och deras moraliska depravering för profit. Lektionen fortsätter och läraren berättar om
”de galna förfäderna. Hur de druckit sprit som gjort dem både galna och sjuka och fick dem att slå ihjäl varandra. När han måste försöka förklara hur förfäderna kunnat göra galenskaper tog han till det vanligaste och enklaste han kunde komma på. Kapitalismen.”
Check punkt 3 och 5: verkligheten som social konstruktion. Att systemet gör människan. ”Människan är inte utan blir. Hon formas av omständigheterna” (46). Precis som att inte människor slog ihjäl varandra utan alkohol? Eller att inte krig funnits innan abstraktionen ”kapitalismen” existerade?
Det verkar rätt fantastiskt att undervisning i ett postapokalyptiskt samhälle inte går ut på att lära sig sticka eller virka kläder. Inte bygga broar eller skapa saker eller ens lära sig bli bättre på att odla mat. Istället är huvudtemat för all sysselsättning och undervisning att gnälla över vad de kallar ett ”system” som en gång fanns för tusen år sedan. Orimligt? Ja.
Det är i denna bok man förstår varför Sven Wernström är en dålig författare. Hans scenarion är orimliga och falska. Han vill under sagans täckmantel sprida hat mot ”herrarna” och ”systemet” genom att medvetet utelämna fakta som talar mot hans visioner. Vem tillverkar kläder och skor i denna utopi? Varför finns det inga tävlingar eller sporter i denna framtid? Det existerar inga folk utan idrottstävlingar på jordklotet, har aldrig funnits. Men i Sven Wernströms böcker finns de inte alls. Det verkar inte finnas någon annan aktivitet än att dels klaga över forntiden och dels spela lite instrument emellanåt. (51,74: mot skräpkulturen. 62,67: kultur, sång och bondromantisk musik) Check: punkt 4, kultur. I varenda bok av Wernström, kultur, och åter kultur
Varför skulle människor i en framtida ödelagd värld slösa bort 99 % av all undervisning på att berätta om hur det en gång i tiden fanns ett ”system” som gjort att allt blev dåligt? Det är ett så menlöst scenario att man baxnar. Wernströms världar befolkas av kartongmänniskor som inte är mer levande än figurerna i Ayn Rands böcker, se här.
Det påstås att filmen ”Tarzan-apmannen” är den dummaste film som någonsin gjorts. Det här den dummaste bok som någonsin skrivits på svenska.
Läraren berättar att för tusen år sen fanns det ägare och egendomslösa.
”Ägarna fann det lönsamt att låta de egendomslösa bygga fabriker för rökgift och spritgift och sedan tillverka sånt i massor och sälja tillbaka till de egendomslösa. Med lockande namn och fina förpackningar. – Det enda positiva var att ägarna själva ibland föll offer för sin egen propaganda och både rökte och drack ihjäl sig”
Check punkt 1, 2 och 3: Wernströms hat mot överklassen; precis som att det vore deras fel om någon drack eller rökte? Och hans syn på människan: oförmögen att välja själv, lockas som en Pavlovhund vilken bara reagerar på yttre stimuli. En lustig jämförelse är knark. Det existerar också i samhället. Men det finns inga ”lockande namn och fina förpackningar”. Hur kan det då säljas? Om allting bara säljs som resultat av reklam, borde ju inte narkotika kunna finnas. Som vanligt hänger inte Wernströms socialistiska verklighet ihop.
När några av överlevarna hittar flaskor, super ner sig direkt (52). Check: punkt 5, alkohol = problem. Vänsterns eviga förbannelse. Det faktum att praktiskt taget alla kulturer på jorden innehaft alkohol finns inte i Wernströms tankevärld. Inte heller att man faktiskt kan använda alkohol till mer än att dricka. Sårrengöring till exempel. Många forskare menar att brödtillverkning var ett misstag när man tillverkade öl. En vetenskaplig tes är att jordbrukets utveckling var ett resultat av längtan efter öl. Det är ett faktum att vatten blir dåligt snabbt och att en av ölets funktioner var att tillhandahålla dricka under resor och färder. Och att ingen skulle kommit på att tillverka alkohol under de tusen åren sedan undergången? Hur sannolikt är det? Boken och scenariot är totalt orimligt.
|
Lantbor kommer med varor till ruinerna av städerna och alla köper och säljer (18). Check punkt 15: inga svar. För vilka pengar? Hur trycks de? Av vem? Och backas upp av vilken regering/statsmakt? Som vanlig inga svar från Wernström; han bara skriver med den ena förutsättningen efter den andra hängande i luften. Det här är inte ens barnböcker pga. sin enkelhet, det här är helt enkelt dåligt! Detta är skräp.
Ett par möts och följande meningsutbyte infinner sig:
”Ska vi provknulla?… Där förde hon hans kuk dit den ville”(18f).
Check punkt 5, 15 och 16: Wernströms besatthet av sex (mellan unga personer), och ett vulgärt språk. Men naturligtvis inget i Wernströms scenario om sexuella problem, tex frigiditet, olust eller oönskade graviditeter. Inte heller sexualiserat våld, som ju är så vanligt förekommande i hans andra böcker. Finns det preventivmedel? Och i så fall vem tillverkar dem? Det var bra ont om dem i Östeuropa före muren föll. Jag antar att alla dessa problem beror på ”klassamhället” och att problemen försvinner av sig själva bara man ändrar ”systemet”.
Wernström döljer också det ”orättvisa” faktum att vackra människor har lättare att få sex. Eller att berömda figurer, typ idrottsstjärnor eller de bästa musikartisterna, får mer än vanligt folk. Wernströms scenario kommer ur hans moral som förespråkar nivellering. Alla presenteras som likadana, ingen får ha företräde.
Hoppas jag inte låter fördomsfull, men jag tycker faktiskt att det är ganska motbjudande att höra detta språkbruk av en man som är nära nittio år gammal. Jag har ofta undrat om Wernströms sexualbesatthet har att göra med någon störning i frontalloben. I likhet med många andra patienter jag mött under mina år som sjukvårdsbiträde inom åldrings- och mentalvård.
Men det blir faktiskt värre: En trettonårig kvinnlig elev försöker förföra läraren (52), vilket är ett scenario som ofta återkommer hos Wernström. Check: punkt 5, sexualfixering. Här i formen av hebefili. Från Wikipedia:
”Hebefili klassas medicinskt som en parafili. Hebefili är en underkategori till den psykiatriska diagnosen pedofili”.
Sven Wernström kan alltså klassas som pedofilförespråkare.
Wernström återkommer till antikristendom och dess sexualfientlighet.
”Sex var något den här Gud var märkvärdigt fixerad vid” (27)
Check: punkt 5, sexualfixering. Om något så är det ju Sven Wernström som är totalt sexfixerad! Han ser sexualitet i varenda buske; för att inte säga varenda tavla, skulptur, staty och tapet. Han är totalt besatt och hittar det han letar efter i varje sammanhang. Och i likhet med andra utan sjukdomsbild skyller han på alla andra.
Kapitalister var tjuvar, ty
”Den som vill bli rik måste ju ta pengarna någonstans ifrån. Man kan inte bli rik på eget arbete, bara på andras” (34).
”företag i vårt samhälle ska inte ge ägarna vinst. En sån vinst är alltid stöld. Från arbetarna som jobbat ihop den eller från kunder som betalat för mycket” (44)
Check: punkt1, hat mot överklass. Här ser vi den traditionella marxistiska falska logik om att ekonomin är ett nollsummespel där den enes vinst är den andres förlust. I verkligheten finns mängder med scenarion där alla blir rikare. Man kan visst bli rik på eget arbete. Dessutom är inte vinst stöld från varken arbetaren eller köparen. Det är en avtalad ersättning som ges för arbetet respektive produkten. Marxisternas syn på mervärdet, alltså vinsten, är ren metafysik.
Wernström tar sedan upp privatskolor:
”ägarnas avsikt med en skola var ju inte att ge bra undervisning utan att tjäna pengar”
Wernström medvetet utelämnar marknadsekonomins självreglerande mekanism, att om en skola har undermålig undervisning får den inga kunder, då försvinner den av sig själv. Inte i en enda av sina hundra böcker har herr Wernström kommit med ett alternativ till denna mekanism.
Boken fortsätter med att man håller ett stormöte där allas kunnande skall tas tillvara (42). Beskrivningen är som en parodi på vänstermöten från sjuttiotalet. Alla pladdrar floskler, ingenting konkret uppnås. Det finns en orsak till att Wernström skriver barnböcker, han kan bara stapla floskler, inte svara på något eller ge lösningar på problem.
*
Sven Wernström berättar i efterordet om sin bok, att han fick ett gott språk med sig hemifrån, vilket ledde till goda betyg i skolan (81f). Check: punkt 12, upprepning, för att huvudpersonen i hans böcker har läshuvud händer om och om igen, tex i Trälarna, Den underbara resan, Äventyraren med flera. Alla hans elever läser mycket och får beröm för sin goda läsning och skrivning.
Till ungdomar som vill skriva ger han rådet läs mycket och ”Se samhället klassmässigt”. När Wernström började skriva hade många böcker vänstervridning, idag ges inte så mycket vänsterlitteratur ut. Han får frågan varför? Han har inget svar. Det faktum att socialismen blivit totalfiasko på varje plats på jordklotet och att detta är uppenbart för alla har visst gått herr Wernström förbi.
Wernström svarar på en fråga om dagens litteratur att han är glad att man inte längre behöver vara pryd i böcker. Jotack, det märks. Sven Wernström får frågan om sin bästa bok, och svarar att han är mest nöjd med böckerna ”Det sista vapnet, Bäng Bäng, Mannen på tåget, Trälserien”
*
backlash
Det finns en faktor jag sparat till sist. Det sker en händelse i slutet av boken som måste återges ordagrant och med stort utrymme, annars kan läsaren tvivla på sina egna ögons vittnesbörd. Det är en backlash! Ett scenario som visar bokens själva essens. Faktiskt en sammanfattning av Wernströms femtioåriga författarkarriär, och samtidigt ett så fantastiskt självmål att man måste läsa det för att tro på det. Check: punkt 17, backlash, sid 71, inledning på det 21:a kapitlet:
”Neva hade legat på stengolvet och fått ont i ryggen. Nu hade hon och Ere en madrass, men några möbler hade de inte. Pojken Jok tittade in i deras tomma krypin och frågade:
-Vad är det ni vill ha då?
-En säng skulle vara bra, sa Neva. Men jag vet inte…
-Det kan jag ordna, sa Jok.
-Kan du fixa möbler du?
-Jag kan ju alltid försöka, sa Jok. Vd behöver ni mera?
-Ett par stolar kanske. Och en bänk att sitta på här utanför i solen.
Jok började med stolarna. Redan samma dag kom han med två enkla pinnstolar i massiv björk. Han bar dem inte själv. Två småpojkar bar varsin stol.
-Blir dom här bra? Frågade Jok
-Fantastiskt! Sa Neva. Var har du fått tag i dom?
-Man gräver, sa Jok. Man hittar alltid saker när man gräver.
-Jag får väl betala pojkarna, sa Jok. Om jag får fyra kronur.
-Det var billigt, sa Neva. Såna fina stolar!
Hon gav Jok fyra mynt. Han gav pojkarna varsitt och stoppade de båda andra i sin egen ficka.”
Senare upprepas detta med flera möbler, anlita bärare, ge dem en del av vinsten och behålla resten själv, Jok
”började nu känna sig rik… Källaren med möbler var Joks hittills största fynd. Möbler hade de flesta fått lämna när de flytt från sina strålskadade hem. Alla behövde möbler. Jok såg här en möjlighet att samla på sig mycket pengar”.
Och så boken klimax, sid 76: Det hålls ett stormöte igen, där de skall gå igenom den nya situationen, och givetvis sätta den i samband med det gamla:
”Ordförande Vast kallade till stormöte. Det skulle hållas i samma lokal i skolhuset som förra gången. Vem som pratat med honom och fått honom att ordna mötet blev aldrig riktigt klargjort, med det fanns flera som var bekymrade och menade att något måste göras.
Där satt, låg och stod de nu, ett par hundra medborgare och undrade vad som skulle ske. Ordförande Vast hälsade alla välkomna och sa:
-Alla är vi glada åt att vara överlevare. De flesta av oss vet vad våra förfäder ställde till med i mördarnas århundrade och vad det var för samhällssystem de hade då. Jag vill be vår historiker Bori säga något om det.
Bori tyckte liksom förra gången att det blev lite stelt och formellt när ordförande Vast skulle leda ett möte. Ordning och reda. Men det var kanske någonting man skulle ställa upp på. Han reste sig och sa:
-Kapitalism hette det. Ett samhällssystem där nästan allt befann sig i privat ägo och allt var ojämlikt fördelat. Ett samhälle med ägare och egendomslösa, ett samhälle med fattiga och rika.
-Och dom som styrde kallades? Sa ordförande Vast.
-Kapitalister, sa Bori. En kapitalist var alltså en ägare. Han arbetade inte själv, han lät andra arbeta åt sig och stal det de skapade med sitt arbete. Arbetarna fick bara så mycket att de kunde hålla sig vid liv, resten behöll kapitalisten. I mördarnas århundrade blev kapitalisterna så rika att dom kunde göra vad som helst. Till slut blev det kärnkraftverk och atombomber och…
-Och sen vet vi hur det gick, sa ordförande Vast. Men nu skall vi tänka på hur det kan ha börjat. Någon anställer arbetare och lägger beslag på det de drar ihop. Någon blir därmed kapitalist och allas vår fiende. Och nu är det nån av oss som börjat med det där. En av dina elever, Bori!
Det uppstod tumult i salen. Frågor och svar och allmänt babbel. Så småningom blev det klart att ett litet frö till den hatade kapitalismen höll på att slå rot mitt i deras samhälle.
-Den där pojken Jok!
Han var det. Som hade tjänat pengar på andras arbete och börjat samla på sig en rikedom. Något som absolut inte fick hända. Och inte tolereras om det hände.
Jok kunde inte fly. Han stod mitt i gruppen. Han var omringad och kunde inte komma därifrån.
Frågan uppstod vad man skulle göra med en sån. Ett straff borde han väl ha.
-Vi har ingen domstol, sa någon.
-Vi har inget fängelse.
-Dödstraff skall vi väl inte ha hos oss?
Bori sa:
-Ett straff skall inte vara en hämnd, det skall leda till omtänkande och anpassning. Varför började du med det där, Jok?
– Jag hade nåt som andra ville ha, sa Jok. Då kändes det naturligt att…
-Det är inte naturligt att tjäna på andra. Det är naturligt att tjäna varandra”
Det fantastiska är att Wernström misslyckas kapitalt i sitt moraliska budskap. Liksom i sällskapsspelet Monopol vill socialister att vi skall känna motvilja mot de som tjänar mer än genomsnittet, att vi skall tycka illa om de som är bättre än de övriga. I sin bok Tusen år efteråt vill SW att vi skall känna motvilja mot pojken som är smart och driftig, men istället känner vi alla glädje över hans rikedom och beundrar honom för hans driftighet. Alla med mer än 42 i IQ förstår att alla tjänar på hans agerande, köparen, säljaren och de två anställda, det är ett win-win-win-win scenario. Vi ser honom som hjälten, inte skurken.
Sven Wernström skjuter sig själv i foten – igen. För samma scenario finns både i Wernströms bok Max Svensson Lurifax och i boken De hemligas ö: en smart driftig kille jobbar ihop en egen förmögenhet och får den snygga tjejen. (check: punkt 12, upprepning, SW skriver bara samma sak om och om igen). De slutar förstås med att de svaga, fega och ynkliga stjäl hans egendom, och inför vad Wernström kallar ”rättvisa”. Enligt Wernström blir sedan allt bra. Han tar förstås inte upp Thatchers invändning ”problemet med socialism är att någon annans pengar kan ta slut”
Wernström visar också en total oförmåga att inse marknadsekonomins mekanismer, att en vara som är mer sällsynt än andra eller mer efterfrågad än andra automatiskt blir dyrare pga marknadens osynliga hand. Inte konstigt att SW själv aldrig startat företag eller liknande, han kan bara skriva. Liksom alla andra tusen och en nollor som skriver eller spelar och sjunger inom vänstern. Ingen av dem är tillräckligt klyftig för att fatta hur ekonomi fungerar, därför kan de inte göra annat än att gnälla på de som är bättre än de själva. Påminner lite om hur fetknoppar klankar ner på idrottsmän eller dansare. De gör det av avundsjuka och mindervärdeskomplex, för att de själva aldrig skulle kunna prestera någonting liknande.
Det enda egenskaper SW verkar erkänna hos barn är läsförmåga och spela/sjunga. Åter kan man lätt se orsaken: Sven Wernström skriver i sin egen blogg att han ”var lungsjuk i min barndom och inte fick vara med på gympa och fotboll i skolan” (2013-12-19). Han var totalt värdelös på idrott, sjuklig och klen. Så sjuk och klen faktiskt att han inte ens fick var med, och som sportsligt obegåvad ser han liksom många andra boktöntar ner på idrotten.