Boken, från 2001 och utgör 131 sidor, består av 36 små korta notiser, vissa bara två sidor, genomsnittet är 3,5 sidor. De är krönikor ur socialdemokratiska Folkbladet. Baksidan slår fast att arbetarrörelsens ledning är förrädare. Avsikten med boken är att visa att ”Något gick fel på 90-talet” för den som håller fast vid arbetarrörelsens värderingar.

Innehållet är samma Wernström kommentarer som vanligt: De som styr Sverige är förrädare har och sålt ur Sverige. Framför allt sossarna. Bara upprepningar om och om igen boken igenom. Ingenting nytt som han inte redan sagt, och dessutom återupprepar, dels på sin hemsida, dels i nya böcker. Denna tunna sak är mest som en samling blogginlägg, innan SW fixat sig en hemsida.

Den egentligen enda intressanta delarna i boken är några backlash-kommentar om Wernströms åsikter om barns syn på rättvisa, hans totala oförmåga att förstå ekonomi och hans, i vänstersammanhang, gravt oortodoxa åsikter om invandring.

1 Inlägg ett är helt ointressant

2 Wernström kallar sig själv en produktiv författare då han skrivit över hundra böcker. Inte så konstigt med tanke på att han skriver samma sak hela tiden. Utöver att han upprepar sig i flera böcker och återkommer till ett begränsat antal scenarion, så skriver han massor med inlägg som alla handlar om samma sak. I vissa lägen (tex Trälarnas uppror/vapen/fruktan eller Äventyraren) använder han samma ord. Man kan även se på Wernströms artiklar i antologier, tex hans antireligiösa inlägg i boken Gud, makt och pengar från mitten av 1980-talet och jämföra dem mot hans inlägg på sin blogg 2013. De är samma.

3 Enligt Wernström är de rika moraliskt undermåliga. Han berättar om ett besök i en skola på 70-tal; där fanns det snorkiga överklassugnar. Bara Wernström ansåg alla skulle ha lika lön. Eleverna påpekade att vissa är dumma och att de borde ha lägre lön därför.

Det jag undrar är varför inte Wernström tar upp det faktum att vissa faktiskt är dumma i huvudet och inte klarar av annat än enklare jobb. Det gör dem inte till sämre människor, men de kan inte göra anspråk på att få lika mycket som de kloka. Lika lite som att de lata kan kräva lika mycket som de flitiga eller de fula lika mycket som de vackra.

4,5: Inlägg fyra och fem handlar om barn och sagor. Wernström har skrivit flera sådana, för

”barn behöver kunskaper om hur samhället fungerar”,

Det menar han givit i sin numera bortglömda bok Sagan om Perka. Frågan om ”ägande och makt” tog han upp i Torkel och prinsessan Mia. Så kom hans näst största barnbok: Olle och fabriken. I boken investerar en man, vars farfarsfar var pirat, alla sina pengar för att bygga en fabrik. När sedan fabriken går med vinst vill han ha 50 % till de arbetande att dela på och 50 % till ägaren, dvs sig själv. Så står det också i lagen. Barn protesterar spontant med fy vad orättvist, enligt Wernström. För barn har

”väldig känsla för rättvisa”, ”Det var tacksamt att skriva för små barn. Jag fick intryck att de har sunt förnuft och känsla för rättvisa”.

Det är inte ofta man möter en vuxen man som skryter med att hans hjärna är en femårings. Det är naturligtvis inte underligt att femåringar inte kan skilja mellan vad de tycker är rimligt och vad som andra utanför de själva anser är rättvist.

Det är inte konstigt att ett litet barn inte kan fatta att orsaken till att bara ett av barnen i en grupp får glass. Vuxna förstår i allmänhet att det beror på att det var bara det barnet som hjälpte läraren. Snart nog förstår även barn att bara den som bidragit med en leksak till en ”Byta grejer dag” får vara med. Om man inte lägger något in får man inget ut. De allra flesta förstår ganska snart att om man får vara med och byta grejer utan att själv behöva lägga in något, kommer några att utnyttja alla andra.

Dessutom kommer dessa barn, när de väl växer upp, förstå koncept som investering och risktagande, att ju mer du satsar desto mer kan du vinna. Observera att jag skriver ”kan” vinna. Det kan ju också bli så att man förlorar allt. Vad händer i Wernströms sagobok om deras produkt inte vill köpas av någon?

Det tar Wernström bekvämt nog aldrig upp. Faktiskt inte i någon av alla sina böcker, trots att han kallar sig en ”produktiv författare”. När ett barn förstår att han som investerade faktiskt kan förlora allt han äger, då börjar de förstå att det i allra högsta grad är rättvisa att vissa får mer än andra.

Snart nog inser de dessutom att vissa har företräden för att de t.ex. är vackra av naturen eller begåvade i idrott och att dessa klasskamrater därför klassas som bättre av andra, och kommer att få en massa fördelar som de andra inte får. Detta kan man förvisso klassa som orättvisa. Men de flesta av oss lär oss leva med det.

Vidare berättar Sven Wernström om en av sina bästa böcker: Max Svensson Lurifax från 1972, SW ville visa hur affärsmän ”lurar barn och vuxna”. MSL ”blev en klassiker”, i Finland blev den film och

”Efter 30 år kan man fortfarande hitta den bland böckerna på dagis och den är lika giltig idag som när den kom ut”.

Sant. ”Max Svensson Lurifax” handlar om en ung föräldralös pojke som ger sig in till staden för att söka lyckan. Tack vare sin smarthet, duglighet och driftighet blir han rik. MSL kallas av vissa för en ”odyssé över det kapitalistiska samhällets framväxt och drivkrafter”, vilket är en halvsanning.

Exakt samma fenomen i människans inre drivkraft fanns förstås tusentals år innan den s.k. ”kapitalismen” uppfanns. Samma psykologiska mekanismer i människans hjärna har också visat sig på alla platser på jordklotet, i inuit-byar och långt inne i djungeln, utan ”privat ägande till produktionsmedlen”.

Åter skjuter sig Wernström i foten, då hans kritik mot kapitalismen får totalt motsatt verkan. Alla håller förstås på Max, ser honom som hjälten, identifierar sig med honom och beundrar honom. Vilket var tvärtemot Wernströms avsikt.

6,9,19,24: I dessa inlägg tar Sven Wernström fram sin syn på ekonomi. (samma kommentarer finns här) Att äga djur och fiskar är fel, säger Wernström; de som påstår att det går ”dom får vi tala tillrätta”. Vad händer om inte fungerar att tala dem ”till rätta”? Vad händer med oss som anser att Wernström är en pellejöns? Det finns en förklaring till att kommunister älskar koncentrationsläger.

Om alla människor inte skall ha lika mycket av allt måste vi förklara varför, säger Wernström. De flesta anser förstås att det är Wernström som skall förklara varför de värdelösa skall ha lika mycket som de duktiga. De som lever på ägande är tärande medborgare, säger Wernström, men de flesta i världen verkar inte ha problem med att de som arbetat ihop ett kapital kan leva på det

”målet är jämlikhet”, säger Wernström och den som motverkar det gemensamma målet är asocial. Den som ”snor åt sig” mer än en 9-miljontedel av BNP är asocial och skall behandlas därefter. Gemensamt arbete skall utföras vare sig det finns pengar eller inte, förklarar Wernström. Han vill att trasiga skolor skall repareras, och berättar att det är fel med vinst. Om något reparerats så

”har samhället tillförts något. Om detta något skall räknas i pengar för myntverket framställa motsvarande summa pengar” (s27)

Wernström fattar tydligen ingenting av ekonomi eller hur man bygger ett hus . Vem betalar löner, eller motsvarande belöning, till de som reparerar skolorna? Var skall råvarorna till reparationen komma ifrån? Man kan inte bara ”reparera”. För att göra det krävs:

• Råvaror. De måste grävas upp och de som gräver måste betalas och avlönas för att kunna arbeta;
• Verktyg. Det krävs verktyg för att reparera, de måste betalas eller tillverkas och var kommer pengarna till det ifrån?
• Arbetskraft – som måste ha lön. Vem betalar den?
• Plats – det måste finnas ett område där byggnaden skall resas. Var kommer den ifrån? Vem betalar den? Det enda svar Wernström har är att man bara skall köra över folk och ta deras egendom ifrån dem. Undrar om Wernström själv skulle gå med på att man tvångsinlöste hans hus för att tillfredsställa någon annans ”behov”.

Slutligen har vi en invändning till: den s.k. u-hjälpen som består i att skicka spannmål till fattiga länder anses ju av många vara en positiv handling. Vad som aldrig nämns är att en av dess konsekvenser var att slå ut den inhemska produktionen. Hur skulle de egna bönderna kunna konkurrera med massimport av gratis spannmål? Samma sak skulle förstås hända med den svenska byggsektorn om Wernström fick råda. Om allt byggdes gratis utan löner till de som skall bygga så slås hela den svenska byggnadsindustrin ut.

Till yttermera visso flyter inte byggsektorn i luften. Den hänger ihop med resten av samhällsekonomin. Vad händer med bankerna som har massor av pengar utlånade? Värdet på bostäderna skulle sjunka och hur skall då de som lånat pengar kunna betala tillbaka till bankerna? Bankerna får problem. De som lånat pengar för att köpa bostäder får problem. De som lever på att hyra ut bostäder får problem. Och som sagt skulle hela byggsektorn få problem.

Wernström hävdar att nationalekonomi inte är vetenskap, vilket inte är konstigt då han inte förstår någonting om ekonomi. Han ger sin syn på saken: Pengar är

”inte förutsättningen för mänskligt arbete”, ”överheten” försöker säga att vi inte kan arbeta utan pengar, d.v.s. att pengar måste finnas för arbete (s38).

Här ser vi ett exempel på en medveten lögn av Wernström. Hur han manipulerar diskussionen. Självklart har ingen påstått att ingenting kan göras utan att det finns ”pengar”. Begreppet ”pengar” är inte viktigt i sammanhanget. Det är inte pengar som alltid funnit, utan motprestationen, vara, tjänst, valuta, vad som helst. Den som utfört en tjänst skall få något i utbyte. Det behöver inte var pengar. Det fanns betalning innan pengar, och det finns betalning i samhällen som inte uppfunnit pengar. Men tanken att det inte skulle finnas en motprestation, att någon skall ge bort det man arbetat ihop till någon, utan att få något motsvarande tillbaka. Den existerar knappt i världen. Och den existerar bara när det finns överflöd. Ingen som själv svälter ger till tiggare. Allt detta glömmer Wernström bekvämt bort.

När och var har det någonsin existerat ett samhälle på jorden där människor stiger upp i ottan, klampar runt i leran för att plocka äpplen, sedan slavar vid spisen hela dagen för att göra paj av äpplena och sedan accepterat att vem som helst har ”rätt” att komma förbi och plocka åt sig en bit paj vare sig de vill betala eller inte? Detta kallar Wernström ”rättvisa”!

Stora företag bör ägas av samhället, förklarar Wernström, som vill ha planekonomi. Jaha. Hur bra gick det i Sovjet kan man fråga? Eller något annat östland. Peter Englund, en riktig historiker till skillnad från propagandisten Wernström skriver om planekonomi. Hur skall Wernström få det att fungera som inte fungerat någon gång i världshistorien. trots att man testat det fler gånger på fler platser och under fler olika betingelser, än något annat samhällssystem? Som vanligt ger han inga svar.

Wernström hävdar på fullt allvar att ”vinst” är fel. Ty blir det vinst är antingen lönen för låg eller priset för högt. Om man t.ex. uppfinner nytt putsmedel, så skall det tillhöra alla, annars utnyttjar man människor, förklarar Wernström.

Det finns en orsak till att Wernström inte kan driva ett företag eller skapa förutsättningar för ett företag. Vem skulle ta risken att komma med nya förslag om det inte fanns en chans att tjäna på det? Vem skulle investera i för att realisera nya förslag om man inte kunde tjäna på dem? Praktiskt taget alla vänstermänniskor som har den här sortens idéer har aldrig skapat några företag, de kan inte utveckla eller förbättra. Det enda de kan göra är att sitta i sina studiekammare och skriva böcker, dikter eller sånger om hur illa de tycker det är att andra är mycket bättre än de själva.

Wernström talar om människors ”behov” och därför deras ”rätt”. Hur mäter man behov? Det saknas i Wernströms böcker. Det är lustigt hur kommunister hänvisar till FN:s katalogia om människors ”rättigheter” för att få sina ”behov” tillfredsställda. Det faktum att samma katalogia slår fast människans ”rätt” till privat ägande glömmer de bekvämt bort. Så även Wernström. En inkonsekvens igen.

7. Ointressant om liknelser

8. Handlar om kultur. Kulturarbetare borde göra motstånd mot nedskärningar. När kommunerna vill dra in på kulturen, ”Då måste vi inse att vi är utsatta för en konspiration och peka ut fienden”. Konspirationer finns, säger Wernström, de är verkliga och beror på att makthavarna vill tjäna pengar. Orsaken till att kommuner och landsting inte betalar för böcker som ingen vill läsa, pjäser som ingen vill se eller ger ut musik som ingen vill lyssna på, beror enligt Wernström på ”konspirationer”. Ty ingenting sker av sig själv, ”allt har ju en mening”.

11,14: Wernström får ibland frågan om vilken människosyn han har. ”min människosyn”, säger han, är att arbete gör människan, några bara äger och det är fel. ”Människovärdet kan nog inte mätas”. Det enda konkreta Wernström har att säga är att allt skall vara så exakt jämlikt som möjligt. Wernström är för småskaliga samhällen, då kan alla hålla koll på alla, ”social kontroll”. All historia handlar om producera och fördela, försäkrar oss Wernström, så även ”alla krig och konflikter”. Arbetare är motståndare till krig och orättvisor, hade de styrt hade det inge funnits krig säger Wernström, men det är inte de som styr.

Lustigt, de samhällen som styrts av kommunistpartier, de självutnämnda företrädarna för ”arbetarklassen”, har också skapat krig, varför vi kan dra slutsatsen att Wernström har fel. Och hur är det med krig i samhällen som inte ens utvecklat ”klasser”? Inget av detta tar Wernström upp.

12: Handlar om bråkiga ungdomar. Deras beteende beror på osäkerhet och dåligt självförtroende pga. att de inte fått lära sig stolthet över landet i skolan, säger Wernström och tillägger att han:

”är beredd att försvara (arbetarklassen) i alla länder och i alla lägen”

En subjektiv moral alltså. Man kan jämföra med finska vinterkriget, kommunister som Wernström höll på Sovjet punkt slut. Det fanns inget rätt eller fel, bara arbetarstatens heliga intressen. (Trälarnas fruktan s125)

13. Handlar om antiteknologi och avsky mot skräpkulturen, framför allt mot våldskultur i tv. De är det traditionella TV-hatet i vänstern som var så starkt på sjuttiotalet och Studio S tid . Wernström berättar att han slutade göra skolbesök i slutet av 80-talet pga. våldsunderhållningen i barnens texter. Detta borde förbjudas, men försäkrar oss Wernström, det har inte med yttrandefriheten att göra, utan näringsfrihet, som skall inskränkas. Sedan kommer Wernströms kultursnobbism, han säger att det minsann finns fin kultur, och det är inte TV. Det är teater och folkparker. Sedan kritiserar Wernström budskapet i alla dokusåpor vilket han tolkar som att

”kvinnor skall vara vackra”

Wernström tror på fullt allvar att först får människor höra att de bör vara vackra, sedan lägger de ner pengar och tid på att göra sig vackra. Fattar inte människan att först tar de s.k. ”kapitalisterna” reda på vad folk vill ha, sedan anpassar de sina varor till det? Att vara vacker, frisk, eller rik: det är i människans natur, det är inget påhittat. Det är inte en social konstruktion att vilja ha det bättre imorgon än vad man har det idag. Socialismen är en falsk lära.

15,16: Visar på Wernströms gravt oortodoxa åsikter om invandringen:

”Den stora invandringens syfte har varit att avsvenska Sverige, splittra befolkningen och få in oss i EU” (s63),

”Om vi skall komma tillrätta med främlingsfientligheten i Sverige krävs en bred diskussion i fullständig öppenhet. För det första: Det finns främmande kulturdrag som vi inte kan acceptera, till exempel kvinnlig könsstympning, barnäktenskap och religiös eller politisk våldsfanatism. Mot sånt måste vi hävda svenska normer”.

”Invandrarna har tagits hit av krafter som haft intresse av att avsvenska vårt land”.

”Sverige har varit ett unikt välfärdssamhälle. Ja faktiskt världens bästa land att leva i”.

Dessa åsikter upprepar han även på sin blogg. (http://svenw.blogspot.se/2012/06/har-vi-glomt-var-svenska-arbetarkultur.html) http://svenw.blogspot.se/2012/01/varfor-inte-diskutera-invandringen.html

Åsikterna är av sådant slag att flera moderna socialister anser att man inte kan läsa Sven Wernström. Det har de säkert rätt i. Det är trevligt att även en så inskränkt människa som Wernström kan visa på något positivt i sin verklighetsuppfattning. Även hans politikerförakt är positivt.

21: Ointressanta inlägg mot EMU, som bara är propaganda

22: Wernström upprepar en slogan han sagt flera gånger tidigare i sina böcker: Lagen säger

”att de rika får stjäla från de fattiga, men de fattiga får inte stjäla från de rika” (s23).

Måtte Wernström bli bestulen av en som är fattigare än han själv. Då kanske hans föreställning om världen förändras och förbättras. De rika plundrar folket, säger Wernström. När en person i ett land med hög arbetslöshet är stolt över att vara arbetsgivare, då tolkar Wernström det som

”om man inte klarar den uppgift som ligger i namnet ska man alltså vara stolt för det”

Alla andra tolkar det förstås tvärtom. Som alltid finns retoriken för att ge hopp i en förlorad värld. Wernström försäkrar oss att

”Nu (2009) sjuder vreden i det svenska folkhavet”

Öööh… Gör den? Den här sjudande vreden finns förstås bara i herr Wernströms egen fantasi.

28: Från ingenstans kommer Wernströms psykotiska USA-hat. (check: punkt 8 i min lista över Sven Wernströms kännetecken). På s55 tar han upp ”gulfkriget”, vilket som bekant heter ”golfkriget”. Det finns inget ord ”gulf” i svenska språket däremot finns Persiska viken, eller Persiska golfen.

29: Antiteknologi: mot kärnkraft. Det faktum att kärnkraften givit mängder med billig energi och hjälpt Sveriges utlandsexport i hög grad döljer Wernström.

30: Handlar om politiker: Politiker har svikit, allt blir bara sämre och sämre.

”Vilken svikare och odugling och välfärdsslaktare som helst kan sitta på vilken förtroendepost som helst”

31: Ett inlägg om moral: Enligt Wernström vill direktörer utnyttja andra. Sedan klagar Wernström överexistensen av privat vård.

32: Handlar om Palmemordet, och ”Den självklara slutsatsen” var att avsikten var att förändra Sverige; mordet på folkhemmet är en konspiration (s116). Wernströms paranoida konspirationsteorier är tröttsamma.

Makthavarna har makt över folks tankar (s119). Men tydligen inte över Wernströms, vilket är ett utslag av elitism. SW uppfattar sig som mer ”medveten” än vanliga populasen.

34: Kritik mot skolan: Ned med skolans formella demokrati (s125)

35: Här skriver Wernström ett brev till förre statsministern och socialdemokraten Ingvar Karlsson, ”Fem frågor till Ingvar Carlsson” (s127), och tar till skämtsamma tekniker.

”Någon undrade om du Ingvar Carlsson sålt din själ”, ”Hade du sålt din själ är du slutade efterfråga folkviljan? I så fall till vem och för hur mycket?”.

Jag skrev själv ett brev till Wernström och använde liknande skämttekniker, Wernström låtsades han inte förstod. När någon gör det mot honom är det fel, när han gör det mot andra är det rätt.

36: Wernström tar upp kulturen igen, och sin dyrkan av folkparker och musikspelande. Och det sedvanliga gnället över den dåliga kulturen: discon förstörde den levande musiken för

”slitåsläng musiken säljer fler skivor” (s129)

Samma med litteraturen, i bokhandeln finns bara pallar med bästsäljare. (http://svenw.blogspot.se/2012/06/vad-skvalmusiken-handlar-om.html)

Vänsterns sedvanliga kulturgnäll. Irriterande är elitismen, att det finns finare folkligare kultur, och givetvis att det finns elitmänniskor som har speciell insikt i denna finkultur. Wernström skriver dessutom i eget intresse, en författare som skriver böcker ingen vill köpa. Klart han vill ha bidrag.

Wernström upprepar sig sedan mot TV, video och USA (s130). Wernström förklarar att hans böcker är föråldrade pga av teknologi och att det dessutom är USA:s fel. Skulle nog säga att Wernströms böcker är föråldrade pga Sovjetunionens och Östblocket fall. Exemplet på Wernströms utdaterade bok är Upproret, som handlar om revolutionen på Kuba.

”min kanske bästa bok är förvandlad till historisk nostalgi”

Revolutionen har gått åt pipan, allt kommunisterna försökte uppnå har gått fel, hela samhällsexperimentet har gått i stöpet. Så Wernström har nog rätt.

Som sista slutkläm i boken finns ytterligare antiteknologi: När Wernström ser en 9-åring ringa, tänker han direkt att mobilstrålning kan vara farligt (s131). Situationen är typisk för Wernströms och vänsterns negativa syn på tillvaron. Finns det något så är det dåligt, allt är bara dåligt. Det finns aldrig tanken att ”Åh, vad bra det är att nioåringar kan ringa hem så smidigt!”. Inget om nyttan med mobiler, eller nyttan med något. Alltid bara allting negativt.

”Jag hänger inte med, inte i tekniken och inte heller i politiken. Jag har ingen hemsida och ingen fax”

Nu har visserligen Wernström fixat sig en blogg http://svenw.blogspot.se/ , där han i stort sett skriver varje dag om sin dödsångest. Han är snart 90 år (2014). Han är ledsen över att vara gammal. Men det stämmer nog som han säger: han hänger inte med. Om inte annat bevisas det av att han bara skriver samma sak om och om igen. Speciellt i sin blogg. Wernströms hela livsgärning har totalt gått i stöpet. Ingen läser hans böcker. Ingen bryr sig om hans förutsägbara åsikter. Ingen vill höra hans hat och bitterhet mot allt och alla. Återstår bara att förpassa hans motbjudande böcker åt evig glömska.