Folkuniversitetets Akademiska press 2010, 100s.

En rolig liten bagatell där Sven Wernström får skriva av sig sina åsikter. Den innehåller en del intressanta vändningar. Bla stark invandringskritik och ren superpatriotism till vårt kära fosterland Sverige. Massor med kommentarer som skulle glädja landets alla Sverigedemokrater.

Utöver det innehåller boken Wernströms sedvanliga kulturdyrkan och allmänna konspirationsteorier för att förklara verkligheten. Sedvanligt gnäll på ”skräpkulturen”, exakt likadant som på den tid Studio S sände debattprogram om ”videovåldet” som var så farligt  . Lite antisemitism får Wernström också med.

En otäck sak är att Wernström här går ut öppet med sin sympati för barnpornografi – under täckmanteln yttrandefrihet. Sanningen är förstås att flera av hans egna böcker riskerar att gå in under begreppet barnporr. Tillsammans med hans samtida sjuttiotals författarkollega Hans Eric Hellberg, mannen som i mitten av sjuttiotalet skrev porrböcker för barn.

*

1. Censur och yttrandefrihet
2. Sveriges förändring
3. Allmänt om samhället och ekonomi
4. Allmänt om samhället och ekonomi 2
5. Invandring
6. Pedofili och homofobi
7. Slutord

Censur och yttrandefrihet”>

Wernström tar upp (18f) yttrandefrihet, och är mot censur (undrar i förbigående vad han tycker om att kasta stinkbomber under filmen De gröna baskrarna 1969).

”En effektiv inskränkning av yttrandefriheten är lagen som förbjuder innehav av barnpornografi. Tidigare hade vi bara spridningsförbud. Nu kan polisen gå in hos författare, journalister eller i vilket hem som helst under förevändning att leta efter förbjudet material.

Till dem som på senare tid fått sin yttrandefrihet begränsad hör Sverigedemokraterna som bl.a. stängts ut från skolor. De som ska lära ut demokrati – lärarna – tycks höra till de ängsligaste yrkesgrupperna. Bara den som själv lider brist på argument kan frukta andras rätt att tala fritt, säger Åsa Linderborg.

Vem skall bestämma vad som menas med demokrati? Enligt den förhärskande liberala världsbilden är marknadsekonomi demokratins själva förutsättning.” (20)

I dagens Sverige bestämmer ägarna allt ”yttrandefrihet är privatiserad” (21). Allt anpassas till reklam. Enligt Wernström är verkligheten en social konstruktion, en konspiration där de som skapar tidningar tvingar på sitt sätt att leva på läsarna:

”En tidning för kvinnor är dömd att dväljas bland mode, smink och hälsa och det första kvinnobudet: att alltid se yngre ut. Det dolda budskapet blir: Kvinna hata dig själv! Bland barnen har bildats obarmhärtiga hierarkier där kläder och prylar ger dem en plats bland vinnarna i klassen och på dagis” (21f)

Naturligtvis har Wernström fel. Först kommer önskan att se bättre ut, sedan kommer mode, smink och hälsa. Han spänner kärran framför hästen. Han tror verkligen att önskan att var frisk, ung och vacker är ”konstruerad” av de som äger modemagasinen! Inte konstigt att han aldrig startat sitt eget modemagasin. Han skulle konka ganska snabbt. Ingen trycker tidningar eller skapar modemagasin med tanken att publiken är en tom tavla, där man talar om för dem vad de skall tycka och tänkta. Först undersöker man marknaden. Letar efter vad folk vill höra. Vad vill de läsa om? Vad vill de ha tips om? Sedan skapar man tidningen. Wernström fattar ingenting om hur människor tänker. Han är ett UFO.

Ett nytt inslag hos Wernström är antisemitismen, han skriver:

”Den judiska familjen Bonnier har aldrig haft anledning att klaga på dålig behandling, tvärtom har den all frihet att lägga beslag på en ständigt ökad del av den svenska yttrandefriheten” (75).

”Helle Klein skriver om nätvärlden, där de s.k. israelvännerna hör till de mest brutala debattörerna. Ordet antisemit används så att det förlorat sitt värde” (20)

Sveriges förändring

Kapitel 3 kallar svenskar för ett ”Sjungande folk”. Wernström tycker om den svenska kulturen och tar upp Lasse Berghagens Allsång, det ”folkhemska Sverige med Volvo PV, Saab 92 och Veckorevyn”, Povel Ramel, Cornelius, Gnesta-Kalle. “Dragspel hör än idag till det efterfrågade… spelas överallt i buskarna men sällan i radio” (15f), säger Wernström. Men verkligheten är att detta bara är konspirationstrams. Wernström vill bara promota sin egen favorit instrument.

På sjuttiotalet var TV-hatet ett självklart inslag hos vänstern. Hos Wernström, som lever kvar på sjuttiotalet, återkommer avskyn mot dumburken:

TV3 ”den tarvliga skräptelevisionens kanal”, ”Expedition Robinson som byggde på lömskhet, hat och mobbing” (22)

”Det är länge sedan Lennart Hyland kunde samla hela svenska folket kring gemensamma upplevelser i den enda TV-kanalen. Sen dess har TV fått större och även destruktivare effekter på svenska sedvänjor och levnadssätt” (23)

En intressant sak är hur en man på 90 år sett Sverige förändras. Det finns all anledning att lyssna på erfarenheten när han beskriver ett Sverige som endast SD vill ha tillbaka:

”För ett halvt århundrade var Sverige en idyll. Kungligheter vandrade utan eskort på gatorna. Ministrar stod i telefonkatalogen. Politikerna var idealister utan större förmåner. Statsministern kunde åka spårvagn till jobbet”. ”Sverige var bäst i världen vad gällde social trygghet, ekonomisk jämlikhet och hög levnadsstandard” (32)

Men för de rika var det ”oacceptabelt” (33) säger Wernström, fast han ger ingen motivering.

Allt var bättre till 1986,

”Sen kom privatskolor, reklam i radio och TV, statliga verks förvandling till affärsdrivande bolag. EU-medlemskap, fritt spritflöde, ökade löneskillnader. Idag är Sverige bästa landet för ”pampar och rikemän””. (34)

Wernström berättar hur han gillar ”Det genuint svenska”, ”Fur och gran, det är Sverige, inte öppna landskap som är kontinentalt tänkt” (37), och även bokstäverna å,ä,ö.

Idag mörkar ABF medvetet studiecirklar om välfärden, ty sossarna bär skulden, de vill uppfostra, inte uppmana till egen sökning. (38)

Wernström har en riktigt härlig konspirationsteori om vad som orsakat den fria TV:n:

”När TV2 kom i slutet av 1960-talet fick folk dagligen höra talas om ”kapitalets utsugning och USA:s hot mot världsfreden”. Dags att bryta radio- och TV-monopolet alltså”. (40)

Det fina med konspirationsteorier är allt kan förklaras, här har vi alltså förklaringen till att TV-monopolet försvann. Varför dröjde det till 1985 förresten? Även folkhemmets försvinnande är en konspiration säger Wernström:

”Sverige och västvärlden är nu rikare än någonsin” (47) säger Wernström, utan att förklara vad han baserar det på. Men SAF behärskar media och arbetar för att få bort folkhemmet ”Och utså tvivel och rädsla” (48). De europeiska storföretagen ogillade den svenska välfärden och angrep den (93)

Allmänt om samhället och ekonomi 1

Enligt Wernström finns en skillnad mellan att vara medborgare och att vara kund, men man måste uppfatta sig som medborgare, då är det viktigare med ekonomi än brottsdetaljer. Men medierna vill bara tjäna pengar. Och journalisterna har sålt sig. Men folket aktiverar sig inte. (24). Dvs någon är ansvarig för det också. Företag samarbetar och bryr sig om ökad konsumtion, inte konsumenten, eller lägre priser, gruffar Wernström. (42)

Inte ett ord om den självreglerande mekanism som slår ut improduktivitet eller blufföretag, istället inga svar om detta. Inte heller om risken. Vad händer om en investering inte faller väl ut? Vem betalar då? Om man inte kan få vinst, vem vill då riskera?

På 1970-talet hade skolor fortfarande råd med författarbesök, säger Wernström, då var han ofta ute. (42) Sedan kommer han med en betraktelse om samhällsekonomin:

”den offentliga sektorns mål är inte ekonomiska utan politiska. God sjukvård lika för alla är ett politiskt mål liksom billiga tågresor åt alla och telefon och postgång på lika villkor var man än bor. Om politiska mål uppfylls är verksamheten effektiv vad den än kostar av skattepengar” (43)

Observera det sista: vägran att erkänna ändliga resurser. Vägran att erkänna att verkligheten själv är ”ekonomi”, input-output. Tanken att det ens skulle kunna finnas en fråga som enbart är ”politisk” och inte ”ekonomisk” är på något sätt socialismens grundfel. Det finns inte, och kan inte finnas en fråga om ett beslut som kostar pengar, utan att man berättar hur det skall finansieras. Tror man på det lever man i en sagovärld, vilket alla socialister gör.

Men Wernström förklarar att själva tanken att man lever över sina tillgångar är en SAF-tes (49), vilken beror på att det”I vissa högerkretsar finns ett … hat byggt på klassavund” (49)

”En fattig bidragstagare är nyttigare för samhällsekonomin än en högavlönad som höjer sin inkomst… den som får bidrag använder ju pengarna, köper mat och kläder, håller igång samhällsekonomin. Medan den höginkomsttagare som får sänkt skatt eller höjd lön sannolikt placerar pengarna i den spekulationskarusell som inte tillför samhället ett skvatt” (86)

Åter visar Wernström att han inte förstår ekonomi. Sedan klämmer han i med en gammal devis, ”Kapitalismen har idag blivit en orimlighet…. Kapitalismen har förlorat fotfästet i verkligheten” (87) Idag? Wernström sade ju samma sak i Trälarnas framtid 1981.

Wernström fortsätter med att slå fast att rättvisa är att stjäla resurser från företag m.m. och dela ut (87). Ett exempel på detta är

”Venezuela, det enda oljeproducerande land i världen som använder sina oljeinkomster till att förbättra villkoren för fattiga människor” (20).

Och hur bra har det gått? Idag (2014) är pengarna slut, ekonomin körd i botten, president Chavez död. Som vanligt har det gått åt pipsvängen när man försökt införa socialism. Men detta tar förstås inte Wernström upp.

Tillväxt behövs inte, försäkrar Wernström, istället skall man dela på det som finns.(88) Produktion av prylar behövs inte mer, istället bör man producera ”nöjen och kultur” (89). Skulle vara kul att se vad som händer om Bill Gates ställde sig upp och sade att nu är datorerna tillräckligt snabba och stora, och det behövs inga snabbare datorer, eller större minnen. Avsked? Eller möjligen skulle han få vård.

Marknaden borde avskaffas, menar Wernström, ”i varje fall inom vård, skola och omsorg”. (89) och sedan ger han sin syn på demokratin: ”att en liten grupp människor får stark röst i kraft av sina pengar har varken med demokrati eller yttrandefrihet att göra”. (89) Som om Wernström brydde sig om demokrati.

Allmänt om samhället och ekonomi 2

Wernström skriver mycket om Palmemordet, och gillar att ta upp konspirationsteorier. Han nämner Sven Anér och Lars Krantz som båda var välkända journalister,

”Båda började syssla med Palmemordet och försvann plötsligt ur alla medier”.(21)

En annan figur som råkade illa ut var Jesus Alcala. ”Bonniers har gott om köpta skribenter”, ”Alcala, som krossades av sin egen tidning DN efter att ha kritiserat Bonnierkoncernen” (29)

”Plötsligt började det riktas bedrägerimisstankar mot honom”.(30)

Många övergrepp gjordes mot Alcala men de bagatelliserades. De som var på Alcalas sida misstänkliggjordes

Bonniers ville tysta Alcala, försäkrar oss Wernström, han avslöjade deras monopolsträvanden, och EU, och Palmemordet. Det går inte att

”utmana landets mäktigaste grupper: den ekonomiska, den politiska samt toppen av rättsapparaten. Här ligger förklaringen till den hårda och samordnade attacken mot Jesus Alcala” (31)

Givetvis säger Wernström ingenting om de bevis som förelåg. Från s51 och några sidor framåt är det ännu mer meningslöst konspirationspladder, och ren apofenia. Sedan kommer han in på mordet på Anna Lindh. Wernström påpekar att det alltid verkar finnas

”en ensam galning, en sån som alltid verkar finnas till hands när historiens gång skall påverkas”.

Och att vissa ”hellre ser beskedliga medlöpare än handlingskraftiga politiker som ledare för landet”. (53).

Sanningen är förstås att om Anna Lindh levt och blivit ledande politiker hade Wernström snackat lika mycket dynga om henne som om alla andra sossar och politiker. Det är bara för att hon är död som hon är OK. Wernström bevisar alltid allting i efterhand. Allt stämmer in. Blir Anna Lindh mördad, vips finns en förklaring och sammanhang, lever hon kvar och deltar i nedskärningen, vips fram med förklaringen.

Invandring

Wernström är mot burka (61) och tar upp problem med invandring. Framför allt kritiserar han att problem med invandring inte diskuteras. Hans kommentarer får den övriga vänstern att gå i taket:

”De som försöker blir tystade med beskyllning för invandrarfientlighet”. ”Jag är övertygad om att den överdrivna invandringen – och den häpnadsväckande toleransen mot människosmugglare – är de mäktigas metod att splittra underklassen och tysta den infödda befolkningen” (61).

”Våra massmedier uppmuntrar till främlingsfientlighet genom den egendomliga vanan att beskriva människor med enbart deras ålder”.(63)

”Nu har invandringen gått så långt att äldre svenskar inte längre känner igen Sverige. Men någon fientlighet ser man bara bland ungdomar som bråkar för att de måste ha något att bråka om när livet verkar meningslöst av sociala skäl” (64)

”Med invandringen har kommit företeelser som är ytterst främmande för svenska folket men som aldrig debatteras därför att svenska folket numera inte har några offentligheter att debattera i” (67), bl.a. hedersmord.

invandrare ”måste rätta sig efter våra normer om de skall leva här” (69).

”Det har alltid varit de mäktiga som diskriminerat våra minoriteter. Ända fram till idag, när de mäktiga splittrar folket genom att öppna slussarna för invandring och våra undringar tystas med snack om rasism”. (75)

””alliansens” egentliga uppdragsgivare – storkapitalet – vill öka invandringen utan att ta ansvar för den, bara för att splittra befolkningen och få fler arbetslösa att pressa lönerna med”. (78)

(SAF-chefen vill ) ”dölja det häftigaste ingreppet mot välfärdslandet: förvandlingen till det ”mångkulturella” Sverige och splittringen av befolkningen i svenskar och invandrare” (41).

Inget sker av sig självt, det finns alltid människor bakom (80)

”Det är i Sverige tabu att diskutera sambandet mellan kriminalitet och kulturell tillhörighet. Det är det inte i t.ex. Norge, där vanligt folk inte är utestängda från debatten som här”. (84)

”Vi har en lagstiftning som skall hindra att folkgrupper beskrivs negativt. Det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager”. (84)

”De flesta av oss begriper att invandringen, som ingen tar ansvar för, och den häpnadsväckande toleransen mot människosmugglare, är de mäktiga metod att skaffa billig arbetskraft, splittra underklassen och lägga munkavle på den infödda befolkningen”. (94)

På debattsidan socialism.nu kallas Wernströms utsagor ”oroväckande”, ”brunkulört konspirationstänk” och ”främlingsfientligt”. Frågan ”skillnaden med SD är?” ställs. En skribent slår fast att

”Jag kan för allt i världen inte skilja det där från vilket SD-troll som helst”.

Pedofili och homofobi

Precis som i sina böcker från sjuttiotalet tar Wernström upp

”barns behov av kroppskontakt som gärna övergår i sexlekar” (82).

Han berättar om sexualiteten i äldre litteratur, tex att

”Julia är bara tretton år när hon försöker egga Romeo att ta henne”,

och att

”Cervantes låter Don Quijote hålla ett långt tal till bordellens försvar”(36).

Som god gammelkommunist hatar Wernström förstås bögar (det framkom bla i hans bok Mordet), men han förstår tillräckligt om samhället för att inse att det inte är hållbart idag. Därför skriver han neutralt om homosexualitet. Att det kan finnas flera olika samlevnadsformer gör SW ”betänksam”, ty liberalers kamp för fri sex ”beredde vägen för kommersiella krafter”. Bakom allt finns i Wernströms hjärna klassamhället och konspirationer från de som har makten.

”Bakom det till synes moraliska motståndet mot preventivmedel och aborter ligger överhetens behov av arbetskraft och kanonmat” (83)

Så fanns det en hemlig avsikt med det också.

Slutord

Slutorden i boken är mest tragiska och Wernström medger sig vara en bortglömd gammal förlorare, han skriver:

”Som skönlitterär författare är jag numera slut. Det hundratal böcker jag skrivit ger inte ens tiotusen kronor per år i bibliotekspengar och några nya blir det inte. Inget förlag satsar längre på en närmare 85-årig författare”. (44)

*

Wernströms återkommande teman är de sjutton punkter som hela tiden upprepas i varje bok. Följande är representerade i Bästa Sverige:

1. Hat mot överklass	20,20,21,24,29,30,32,33,34,37,38,40,41,42,47,48,49,51ff,53,63,63,75,78,83,84,86,87,88,89,93,94
2. Allt är dåligt	15,19,20,21,24,21,22,23,29,30,32,32,34,38,40,41,42,42,44,67,75,78,83,84,94
3. Verkligheten är social konstruktion	19,20,24,21,22,23,29,30,32,34,38,43,48,48,51ff,5363,63,64,75,78,80,83,84,86,87,88,89,94
4. Kultur och bildningsdyrkan	15,16,35,37,42,44,89
5. Sex	20,36,60,82,83
6. Alkohol = problem	34
8. Antiamerikanism	40