Wernström har inget annat intresse än att få barn att må dåligt och bli arga; att sprida hat mot ”herrarna”. Normalt sett brukar han inte vara så naiv att han inte inser vad det innebär om han säger en sådan sanning högt, men ovanligt nog medger han det i en av sina böcker från 80-talet, Den underbara resan.

I boken bombarderas de två barnen av sin vänsterlärarinna med fakta efter fakta om hur illa världen är och hur den styrs av orättvisa, tills de börjar må dåligt och känna hat mot allt och alla. I Den underbara resan, del tre, s310, säger den kvinnliga huvudpersonen Lotta, 12-13 år, om sin egen ilska när hon börjar förstå den dåliga världen ur Wernströms perspektiv:

”Men är det bra att eleverna går omkring och är förbannade jämt?”

Nej, det är det naturligtvis inte. Och där är den bästa anledningen till att avslöja Sven Wernströms uselhet.

Syftet med Wernströms böcker är att lära barn hat. Inte legitim kritik mot orättvisor, utan bara ett irrationellt hat mot allt och alla, samt locka in dem i värdelösa, improduktiva studier som ger dem enkla lösningar på allt och svar på ingenting.

Om exempelvis lärarinnan via Wernström berättar om räntans roll i samhället skulle diskussionen se ut som följer:

• Varför går räntan upp? Det är de dumma kapitalisterna som vill tjäna pengar, förklarar Wernström för barnen via den kvinnliga lärarinnan.
• Varför går räntan ner, undrar barnen. Jo, det beror på de elaka herrarna som utnyttjar arbetarna, försäkrar Wernström.
• Varför ligger räntan still? Det beror på den ondskefulla överheten som styr oss och vill få högre vinster, snörvlar Wernström.

Vad som än händer så är det herrarna, de styrande, de ledande som hela tiden är ute efter att tjäna pengar och utnyttja folket – när de inte tar paus för att våldta arbetarklassflickor, förstås.