Wernströms böcker kan grovt klassas in mellan fem eller tio kategorier där de olika böckerna i varje kategori egentligen bara är samma historia med vissa delar utbytta. I likhet med pulp-författare, som Barbara Cartland eller Enid Blyton med sina Fem-böcker skriver Wernström bara om samma scenario i varje bok, med vissa ändringar. Utöver att Wernström återkommer till samma sjutton punkter i varje bok skriver han dessutom bara samma scenario hela tiden. Wernström är en kvalitetslös, men lättläst, författare som enbart återkommer till sina kännetecken.
Wernströms metod är att skriva om ett barn eller en ungdom, som vanligtvis bor i Sverige eller Sydamerika (det är två platser, då har vi två böcker), det är en pojke eller flicka (två platser gånger två sorters protagonister), och de blir upprörda över orättvisor eller dras in i någon form av mysterium med rika och mäktiga konspiratörer inblandade (två scenarion gånger fyra andra). Redan i föregående rader finns material för åtta böcker. Men visst finns det originella böcker bland Wernströms dryga hundra titlar. De redovisas också.
Ett urval av kategorier (vilka kan variera beroende på hur man räknar) och böcker är:
1) Ungdomsbok om ett eller flera barn i Sydamerika som handlar om förtryck och hur dåligt allt är:
a) Mexikanen
b) Befriaren
c) (Upproret)
d) Det sista vapnet
e) Mordet – en rövarhistoria
2) De som sticker ut, de originella – De som är speciella för Wernström, fantasifulla, välskrivna, lättlästa, underhållande, spännande:
a) De hemligas ö
b) Resa på en okänd planet
c) Upproret
d) Max Svensson Lurifax
e) Bäng bäng
3) Mysterieböcker som utspelar sig i Sverige och handlar om någon form av mysterium. Som ofta inte är ett mysterium, utan bara slutar med en trivialitet.
a) Mannen i det låsta rummet
b) Mannen på gallret
c) Hemligheten
d) Mannen på tåget
e) Mordet på Lillan
f) Polisen slår till
g) Mannen utan ansikte
h) Det sista vapnet
4) Pojke/flicka deltar i någon form av kulturskapelse, spelar in en film eller sätter upp en teaterpjäs eller skriver för en tidning; och upptäcker att allt i samhället är dåligt:
a) Skatten i de fattigas by
b) (Mordet på Lillan)
c) Äventyraren
d) Den underbara resan
5) Barnböcker med en moralisk tvist:
a) Olle och fabriken
b) Kamrat Jesus
c) (Max Svensson Lurifax)
d) Torkel och prinsessan Mia
e) (Bäng bäng)
6) Vuxenböcker eller artikelsamlingar, ofta med självbiografiskt tema:
a) Operation Z
b) (Mordet – en rövarhistoria)
c) Bränna barn
d) Låtsas leva
e) Dags att dö
f) Om konsten att skära en limpa och förråda sitt land
g) Kalle Finkel
h) Ett författarliv
i) Bästa Sverige
j) Tusen år efteråt
Det är den sista kategorin som blivit Wernströms specialitet de senaste 10-15 åren. Han har inte producerat något nytt originellt sedan slutet av 80-talet. Det närmaste en originell bok vore Tusen år efteråt, från 2012, som är ett riktigt magplask och plakatfiasko. Varför? Kolla in min recension.
Att ett tema upprepas i böcker eller film är inget specifikt för just Wernströms produktion, så varför ö h t taget ondgöra sig över detta? Säg det kriminaldrama som inte innehåller ett brott, en skurk och en hjälte som löser alltihop. Eller den kärlekshistoria som inte innebär att ett par träffas blir förälskade, skiljs från varandra för att sedan åter bli ett par på slutat?
Den större och mest betydelsefulla delen av Wernströms produktion äger rum under mitten av 1900-talet och har förstås karaktären av författarens erfarenhet som född och uppväxt under första delen av förra seklet. Den tidigare delen av produktionen utgjordes av mer renodlade äventyrsböcker, som ”Flygkamraterna” och ”Sombra, jaguaren”. Som författare upptäckte SW snart att det saknade ett politiskt vänsterperspektiv i de böcker som skrevs. Här fanns ett behov av att sprida det budskap som växt sig allt starkare – nämligen att det kanske fanns en orsak till det lidande och de orättvisor som fanns i världen. En ojämn fördelning av rikedom och resurser gjorde att den större delen av jordens befolkning levde i mer eller mindre fattigdom medan andra var kopiöst rika.
Om man nu inte var religiös och trodde att det var Guds vilja att det skulle vara så kanske det fanns en politisk lösningen på problemet, och SW ville gärna bidra till att rätta till denna felaktighet. Böcker med detta budskap, speciellt riktade till ungdomar och levererade i form av äventyrsromaner borde kunna göra susen.
Att sen tidens tand gjort både tema och utformning obsolet är heller inget unikt för Wernströms produktion, det är många filmer och böcker som inte åldras särskilt väl. Avsikten med böckerna har säkert varit goda, och kanske har någon som läst böckerna fått en lite mer nyanserad bild av varför saker och ting förhåller sig som de gör.
I jämförelse med den världsbild som levereras i Blytons ”Femböcker”, ”Anne på Grönkulla” eller rent av våra tiders ”Harry Potter” så framstår SW som realist och samhällstillvänd och förtjänar den största respekt för att ha gjort världen lite mer lättförståelig. Trots sina brister och svagheter.
Nej. Han förtjänar endast hat och förakt. Att glömmas bort och begravas. Orsakerna har jag redogjort för på denna hemsida.